Dikt till begravningen för Gunlis..♥

I sakta mak, flyger timmarna fram. Stegen som förut ekade i trappan, dunkar inte längre sin vanliga takt. Det hörs inga alls. Solen har nått sin topp på sin resa över himlavalvet, skymningen lyser röd. De färgade stänken hamnar på en ensam sten.  En dimma sveper över landskapet vi bor i, du försvinner i dimmans dis. Jag trevar mig fram och ropar ditt namn, vill inte tro att det är sant. Jag finner dig inte, du svarar inte på mina skrik och rop. Du har rest, rest långt borta. Jag vill inte se verkligheten utanför. När skall jag få höra den lugnade rösten eller känna din trygga närvaro?
Lamporna släcks i alla rum, sakerna plockas ihop och försvinner. Allting är förlorat nu, du är borta min vän.
En resa gjorde att jag släppte hoppet, vi skulle ju skratta och mysa. Glömma din forna smärta. Jag sa till dig att det väntar ett lyckligt slut på andra sidan tunneln. Det här är vad som hände, kanske var det bäst så. Tiden tickar långsamt förbi, snart blir dagarna till månader och månader till år. Aldrig kommer mitt minne av dig blekna, du var ju en sådan nära vän. Allt du gjorde för mig och min familj, det är det som gör dig speciell och även ditt hjärta av guld som fylldes med kärlek till dina nära och kära. En underbar person är inte en nog beskrivning av dig, du var helt fantastisk. Alla vi ber för dig, i hopp om tro och kärlek. Ett sista farväl är det jag ville säga, jag älskar dig Gunlis. Vad som än händer så finns du i våra hjärtan.♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0