två dumma dikter jag skrev.

Det är ingen ide alls längre, jag försöker och försöker men du kommer aldrig att gilla mig. Förut tänkte jag bara på dig inget annat än du. Men nu snurrar tankarna omkring. Du svarade inte när jag ville dig nåt. Nu är allt bara dött. Förut när jag såg på dig var himlen blå, men nu är himlen svart. Jag vandrar här utan tankar utan ett liv och utan ett hopp. Ett tag så hade jag fjärilar i magen, jag trodde att du gillade mig. Men jag hade fel, mina fjärilar försvann och ersattes med en klump.  För mig finns det inget liv, allt jag ser i dina ögon är min egen spegelbild. Du visar inga känslor, du är kall.
Varför försod jag inget från början. Då hade detta aldrig hänt, jag kommer aldrig glömma dig.















Allt känns fel, det finns inga känslor i dina ögon. Jag älskade dig men fick inget svar tillbaks..
Jag har gett upp hoppet, jag har ingen livskraft kvar. Mina ben bär mig snart inte längre, du kunde ha svarat på min fråga. Den var lätt att svara på, du hade bara behövt säga ja eller nej. Du vet vad jag kände, jag sa det till dig. Du svarade inte och mitt hjärta brast. Jag ville komma därifrån det gjorde jag, men allting känns så fel, varför kunde det inte ha blivit du och jag. Jag gillar dig men försöker glömma dig, men din blick kommer alltid att vara kvar i mina minnen och mina drömmar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0